Efter semester hos svärföräldrarna är jag nu hemma igen. Hemma ensam för första gången sedan lille Ga föddes. Ga stannar kvar med sin pappa ett par dagar till. Oj,vad jag saknar honom!
Ga hade svårt att finna sig till rätta hos farmor och farfar.Där fanns inga kända rutiner och han visste inte vad han skulle göra. När vi andra dagen skulle gå ut i skogen och leta bär gick han med, lunkandes och föreföll orolig. Hemma går han allt som oftast med bestämda steg. Efter ett tag började han göra tecknet för mat vilket förvånade oss då han precis hade ätit. Ganska snart förstod vi att det var ett sätt för honom att hitta en väg ur denna för honom osäkra situation. Matsituationen kände han igen.
Efter ett tag hittade vi nya rutiner och aktiviteter och hans gång blev mer och mer målinriktad. Ga kom på att han kunde samla stenar och sedan ta med dem till ån och kasta dem där.Detta kom vi att syssla med stora delar av dagen. Men riktigt bekväm blev han aldrig och ensam upp för trappan med farmor och farfar ville han inte gå.
Min egen hälsa har tyvärr inte varit bra. Andfåddheten har förvärrats och jag upplevt en matthet som jag inte känner igen sedan tidigare. Detta har även medfört en ökad oro för hur jag ska orka med hösten och för hur jag ska kunna förbättra min andning som hittills endast verkar försämras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar